PROBLEMET ÄR JAG!
Av Maiken Lundsgaard Martinussen
PROBLEMET ÄR JAG!
Som psykolog lyssnar jag ofta på människor som är fulla av självbeskyllning och självkritik De säger: “Problemet är JAG”
Det är också bara för att “jag är en sådan perfektionist”, om jag inte var det skulle allt bli mycket bättre”
Jag tänker: Tiderna har förändrats.
Förr var det en dygd att vara perfektionist och att göra sitt arbete ordentligt och noggrant. Men nu handlar det om tidsoptimering
(Läs: skynda, skynda, skynda. Och om du inte kan göra det, anlita en strukturcoach och få ditt liv i schack).
Jag gissar att du redan har funderat flera gånger på vad du ska göra idag istället för att läsa med här.
Att sätta etiketter på sig själv och andra
Att kalla sig själv eller andra för perfektionister är ett sätt att undvika att titta på det som inte fungerar mellan människor
Vi tar det en gång till:
Att kalla sig själv eller andra för perfektionister är ett sätt att undvika att titta på det som inte fungerar mellan människor.
“Att kalla sig själv eller andra för perfektionister är ett sätt att undvika att titta på det som inte fungerar mellan människor.”
Att sätta etiketter på sig själv leder bara till ökad självkritik, maktlöshet och sorg, och leder inte till fler handlingsalternativ.
Det är inte jag som har fel – det är förhållandet
När jag pluggade till psykolog hade vi ett internt skämt som vi helt överens kunde skratta mycket åt: “Det är inte jag det är fel på, det är förhållandet”.
Trots löjligheten i denna ordvridning tycker jag att det är vettigt: För DET är oftast förhållandet det är fel på när människor mår dåligt om varandra. Det kan ALDRIG bara vara ett fel på en part.
Vi är tillsammans för att bygga en relation och tillsammans för att bryta ner den.
Vi kan göra varandras misstag och vi kan hitta tillbaka till det som gällde.
Men problemet är ALDRIG uteslutande jag
Och så tar vi den om “The Pleaser”
En förälder berättade för mig att en lärare hade sagt om hennes dotter “hon är en Pleaser” Och det var verkligen inte menat på ett positivt sätt. Om du som barn redan är utsatt för lärare och föräldrar som oföränderligt sätter en etikett på dig. Ja, då är chansen mycket stor att du blir EN VUXEN som tror att problemet är jag.
Skulle vi istället kunna beskriva VAD vi ser, I denna situation kan t.ex. “ditt barn är bra på att hjälpa andra” (för var det inte det som var meningen?) följt av (oroen): “men ibland behöver hon hjälp att hjälpa sig själv också”.
Mitt råd till dig, kära läsare, är:
Tro inte att du är problemet. Oavsett om det är en förälder, vän, chef eller partner som berättar detta. Det leder bara till ökad självbeskyllning, självkritik och maktlöshet.
Och det kommer inte mycket bra action och driv ur det.
Men ta ansvar för att fixa de saker som du inte tror fungerar i ditt liv.
Att ta ansvar kan också innebära att säga adjö till tidigare sätt att göra saker eller relationer som inte fungerar.
Och var medveten om att det finns en hel bransch där ute som lever på att typologisera dig, sätta dig i bås som den och den personen typ.
Och så en hel bransch som livnär sig på att hjälpa dig igenom de svårigheter som att vara den här typen av människa har gett dig!!!
Du är först och främst en MÄNNISKA med alla fantastiska aspekter som följer med att vara en. Så njut av det. Självförståelse är bra, men mycket självförståelse är inte (nödvändigtvis) mycket (mer) bra.
Med önskan om allt gott
Maiken Lundsgaard Martinussen
Psykologblocket
Mottagning i Blekinge:
Drottninggatan 26, 374 35 Karlshamn
e-post
maiken@psykologmaiken.se
Telefon
(+45) 29 90 81 83
© Maiken Lundsgaard Martinussen, 2023. Alla rättigheter förbehållna.